Hastighetsrekord - 7 knop på GPSen!
I tisdags blev det en kvällstur ut till Liggskär där vi sov över tills på onsdag. Ingen vind tyvärr och det blev motor hela vägen ut. Som den sanna optimist jag (Ulf) är så hissades segel iaf, men med ynkliga 2 knop som resultat. Nåja, på onsdag sken solen och vi hade vind. Ordentligt med vind visade det sig och redan strax utanför Liggskär nådde vi 7 knop med Genua 2 och storseglet!! Häftigt!
Det är kul när det blåser, men det gäller verkligen att ha lagom mycket segel uppe. När vi kryssade oss fram mot Junkön för att runda Sandön så tog det i lite på gränsen för vad som kändes behagligt. Det var inte alls långt från att vi doppade rutorna när det lutade som mest. Spännande, men inte nödvändigtvis jättekul eftersom rutorna inte är helt täta. Det blev att balansera högt i vind nära vindögat mellan tokmycket lutande och tvärstopp i motvinden.
Vi valde att inte byta segel eller reva eftersom vi sedan skulle segla för läns tillbaka bakom Sandön. Och det fungera bra med Genua 2 och hela storseglet. Bra fart tills regnet och åskan (på håll dock) kom och motorn fick hjälpa till igen.
Det rullade en hel del bakom Sandön, och ett och annat stänk med vatten får man stå ut med :-)
/Ulf och Siw
Det är kul när det blåser, men det gäller verkligen att ha lagom mycket segel uppe. När vi kryssade oss fram mot Junkön för att runda Sandön så tog det i lite på gränsen för vad som kändes behagligt. Det var inte alls långt från att vi doppade rutorna när det lutade som mest. Spännande, men inte nödvändigtvis jättekul eftersom rutorna inte är helt täta. Det blev att balansera högt i vind nära vindögat mellan tokmycket lutande och tvärstopp i motvinden.
Vi valde att inte byta segel eller reva eftersom vi sedan skulle segla för läns tillbaka bakom Sandön. Och det fungera bra med Genua 2 och hela storseglet. Bra fart tills regnet och åskan (på håll dock) kom och motorn fick hjälpa till igen.
Det rullade en hel del bakom Sandön, och ett och annat stänk med vatten får man stå ut med :-)
/Ulf och Siw
45,9 sjömil i helgen :-)
I fredags packade vi oss åter ut i skärgården med båt. Denna gång var målet Kluntarna där vi hyrt två av stugorna. För att alla skulle kunna komma med fördelade vi oss så här:
Camilla, Maria, Björn, Mia, Lars, Ella och Minna i Mia och Lars motorbåt. Gunilla, Peter, Edwin, Klara, Ulf, Vilma och Daniel i Ulfs motorbåt. Och i segelbåten; Bettan, Sixten, Krister, Ellen, Jens, Robin och undertecknad. Bilden är tagen från motorbåten när de hann ikapp oss.
Det började långsamt med dålig vind och vi hade fegat lite med Genua 2, och iddes helt enkelt inte byta utan hoppades på bättre vind utanför Liggskär/Klubbviken. Strax utanför sundet bestämde vi oss för att rigga om till Genua 1 för att få bättre fart. Sagt och gjort, vi lyckades göra ett halvproffsigt segelbyte där ute och satte fart igen. Ungefär då såg vi den andra båten susa iväg över farleden från Lövskär där de hämtat upp Gunilla och gänget. Det gick liite fortare än för oss. På väg mot Larsgrundets fyr fick vi mycket riktigt bättre fart och det blev riktigt skoj med lite lutning med. Och vindbyar, ganska häftiga vindbyar emellanåt. Plötsligt kommer en kraftig by och tar tag i seglen och vi hann inte riktigt med att slå utan gjorde istället en ganska okontrollerad sväng, tillbaka mot Klubbviken med god fart. I det här läget bestämde vi (ok, jag) att vi skulle ta ner ettan och byta till tvåan igen för det blev väl så mycket lutning. Sagt och gjort...men vid det laget var vi en bra bit tillbaka igen. Förmodligen är det både den manövern och alla kryssar innför som gjorde den långa sträckan. Vid sjutiden var vi iaf framme vid Kluntarna efter en liten felnavigering strax norr om där vi inte riktigt visste var vi skulle gå in mot viken. Vi hann precis lägga till vid bryggan innan turbåten kom. Middagsdax med vännerna som redan hunnit efterlysa oss :-) kanske inte konstigt, för det tog faktiskt fem och en halv timme...
Igår skulle vi haft en liten seglingstävling runt närmaste fyr, men ingen verkade jättesugen på att segla så vi tog en lugn dag i solen istället. Mot kvällen gick vi över ön till den andra stranden och bastun och hade en fantastiskt fin kväll där, med många kalla dopp i solnedgången. Kvällen avslutade vi med lite grillning vid hamnen så att röklukten fick ta ut doften av nytvättat hår och rena kläder ur oss :-)
Idag kom duggregnet ungefär samtidigt som vi dukade fram frukost på altanen, så vi packade och städade och släpade vårt pick och pack (maten räckte...och blev över) till båtarna och begav oss hemåt. Denna gång hade vi ändrat besättningen något, så bland barnen var bara Ellen och Vilma på segelbåten. Det fläktade lite i hamnen, men när vi satt segel strax norr om Nordpricken så visade det sig snabbt att vinden inte alls räckte till för att fylla seglen, än mindre ge oss någon fart att tala om. Vi vet visserligen att vi kan komma upp i en dryg knop genom att vicka energiskt på rodret och ytterligare lite till om vi tar till paddeln, men matten stannade på att vi kanske skulle gå i 2 knop på det här sättet - förutom att det är attans besvärligt, så vi resignerade ändå till att dra igång motorn. Utanför Klubbviken hostade motorn till och vi trodde vi kört slut på soppan så vi stannade för att fylla på, men det visade sig att det bara behövdes en justering av luftskruven, för det var gott om bensin kvar. Sedan gick det bara fint resten av vägen tillbaka till hamnen, även om vi inte kunde segla alls. Knappa fyra timmar tog det för motor, men då kan vi ju gå raka spåret oxå. Inombordare känns som en allt bättre idé...
Tack alla underbara vänner för en kanonhelg!
Siw
Camilla, Maria, Björn, Mia, Lars, Ella och Minna i Mia och Lars motorbåt. Gunilla, Peter, Edwin, Klara, Ulf, Vilma och Daniel i Ulfs motorbåt. Och i segelbåten; Bettan, Sixten, Krister, Ellen, Jens, Robin och undertecknad. Bilden är tagen från motorbåten när de hann ikapp oss.
Det började långsamt med dålig vind och vi hade fegat lite med Genua 2, och iddes helt enkelt inte byta utan hoppades på bättre vind utanför Liggskär/Klubbviken. Strax utanför sundet bestämde vi oss för att rigga om till Genua 1 för att få bättre fart. Sagt och gjort, vi lyckades göra ett halvproffsigt segelbyte där ute och satte fart igen. Ungefär då såg vi den andra båten susa iväg över farleden från Lövskär där de hämtat upp Gunilla och gänget. Det gick liite fortare än för oss. På väg mot Larsgrundets fyr fick vi mycket riktigt bättre fart och det blev riktigt skoj med lite lutning med. Och vindbyar, ganska häftiga vindbyar emellanåt. Plötsligt kommer en kraftig by och tar tag i seglen och vi hann inte riktigt med att slå utan gjorde istället en ganska okontrollerad sväng, tillbaka mot Klubbviken med god fart. I det här läget bestämde vi (ok, jag) att vi skulle ta ner ettan och byta till tvåan igen för det blev väl så mycket lutning. Sagt och gjort...men vid det laget var vi en bra bit tillbaka igen. Förmodligen är det både den manövern och alla kryssar innför som gjorde den långa sträckan. Vid sjutiden var vi iaf framme vid Kluntarna efter en liten felnavigering strax norr om där vi inte riktigt visste var vi skulle gå in mot viken. Vi hann precis lägga till vid bryggan innan turbåten kom. Middagsdax med vännerna som redan hunnit efterlysa oss :-) kanske inte konstigt, för det tog faktiskt fem och en halv timme...
Igår skulle vi haft en liten seglingstävling runt närmaste fyr, men ingen verkade jättesugen på att segla så vi tog en lugn dag i solen istället. Mot kvällen gick vi över ön till den andra stranden och bastun och hade en fantastiskt fin kväll där, med många kalla dopp i solnedgången. Kvällen avslutade vi med lite grillning vid hamnen så att röklukten fick ta ut doften av nytvättat hår och rena kläder ur oss :-)
Idag kom duggregnet ungefär samtidigt som vi dukade fram frukost på altanen, så vi packade och städade och släpade vårt pick och pack (maten räckte...och blev över) till båtarna och begav oss hemåt. Denna gång hade vi ändrat besättningen något, så bland barnen var bara Ellen och Vilma på segelbåten. Det fläktade lite i hamnen, men när vi satt segel strax norr om Nordpricken så visade det sig snabbt att vinden inte alls räckte till för att fylla seglen, än mindre ge oss någon fart att tala om. Vi vet visserligen att vi kan komma upp i en dryg knop genom att vicka energiskt på rodret och ytterligare lite till om vi tar till paddeln, men matten stannade på att vi kanske skulle gå i 2 knop på det här sättet - förutom att det är attans besvärligt, så vi resignerade ändå till att dra igång motorn. Utanför Klubbviken hostade motorn till och vi trodde vi kört slut på soppan så vi stannade för att fylla på, men det visade sig att det bara behövdes en justering av luftskruven, för det var gott om bensin kvar. Sedan gick det bara fint resten av vägen tillbaka till hamnen, även om vi inte kunde segla alls. Knappa fyra timmar tog det för motor, men då kan vi ju gå raka spåret oxå. Inombordare känns som en allt bättre idé...
Tack alla underbara vänner för en kanonhelg!
Siw
Sandön runt
Igår eftermiddag la vi ut mot Liggskär igen, nermulet, kallt och med dåliga vindar tog vi oss slutligen ut och fick en sen och välförtjänt middag vid bryggan. Krister och Ellen gjorde oss sällskap. En kall natt med regn väntade och morgonen grydde lika grå den, så vi sov länge. Efter en sen frukost började det spricka upp och vid tvåtiden ville vi inte alls åka från solhålet (om än inte så varmt) vid Liggskär. Men, men, hemma väntar Robin och ett nyinköpt Wii räcker inte hur länge som helst.
Nordostliga vindar fick oss att välja att segla runt Sandön, en ny rutt för oss. Vi fick bra fart ut mot Larsgrundets fyr och över mot Junkön. Ordentliga vågor, men vind så vi höll mellan 4 och 6 knop mest hela vägen. Inga missöden eller slarvnavigeringar idag, bara en fin seglats, trots de kalla vindarna. Och så är det häftigt när planen går ner för landning ovanför oss på Germandöfjärden.
Nästa tur blir mot Kluntarna, öppet hav. Typ. :-)
Nordostliga vindar fick oss att välja att segla runt Sandön, en ny rutt för oss. Vi fick bra fart ut mot Larsgrundets fyr och över mot Junkön. Ordentliga vågor, men vind så vi höll mellan 4 och 6 knop mest hela vägen. Inga missöden eller slarvnavigeringar idag, bara en fin seglats, trots de kalla vindarna. Och så är det häftigt när planen går ner för landning ovanför oss på Germandöfjärden.
Nästa tur blir mot Kluntarna, öppet hav. Typ. :-)
Segling är fridfullt, men inte alltid att gå för motor..
Idag har vi tagit en kortare kvällstur. Krister och Ellen gjorde oss sällskap. Första turen med dem som gäster. Det var dåligt med vind och kanske inte alltför fint väder, och det blev ovanligt mycket motor. Särskilt på hemvägen från Stensborg där vi lade till för att fika.
På väg mot hemmahamnen sitter vi alltså och tuffar på med motor och har dragit ned på farten något för att slippa åtminstone lite av oljudet från motorn. Vi konstaterar att det ändå är skönt att komma ut en sväng och planerar som bäst inför morgondagen då vi tänker sova över på Liggskär. Sill och potatis, grillad kyckling, och något gott till frukost hann vi enas om, innan... det tog tvärstopp!!!!
Man ska prova allt, åtminstone en gång. Det börjar bli det stående ordspråket för seglingsprojektet.. Och nu har vi provat att gå på grund! Siw kastade sig ner i ruffen för att kolla om vi tog in vatten, vilket vi inte gjorde som tur var. Men vad gör vi nu då?? Vi sitter fast!!
Backa från grundet? Om man lutar båten lite kanske...
Nej! Funkade inte. Det här blir problem! Vem var det som styrde förresten?? Jaja, bara att erkänna :-)
Där är grundet (om ni undrar)..
Efter ett kortare rådslag listade vi ut att man kan kasta i ett ankare och prova att dra båten av grundet. Sagt och gjort och nu kom vi loss. Ganska lätt faktiskt..
Så nu har vi lärt oss att man måste navigera även när man går för motor. Att navigera är ju uppenbart när man seglar, men när man går för motor så lyckades iaf jag glömma den lilla detaljen..
/Ulf - en erfarenhet rikare..
På väg mot hemmahamnen sitter vi alltså och tuffar på med motor och har dragit ned på farten något för att slippa åtminstone lite av oljudet från motorn. Vi konstaterar att det ändå är skönt att komma ut en sväng och planerar som bäst inför morgondagen då vi tänker sova över på Liggskär. Sill och potatis, grillad kyckling, och något gott till frukost hann vi enas om, innan... det tog tvärstopp!!!!
Man ska prova allt, åtminstone en gång. Det börjar bli det stående ordspråket för seglingsprojektet.. Och nu har vi provat att gå på grund! Siw kastade sig ner i ruffen för att kolla om vi tog in vatten, vilket vi inte gjorde som tur var. Men vad gör vi nu då?? Vi sitter fast!!
Backa från grundet? Om man lutar båten lite kanske...
Nej! Funkade inte. Det här blir problem! Vem var det som styrde förresten?? Jaja, bara att erkänna :-)
Där är grundet (om ni undrar)..
Efter ett kortare rådslag listade vi ut att man kan kasta i ett ankare och prova att dra båten av grundet. Sagt och gjort och nu kom vi loss. Ganska lätt faktiskt..
Så nu har vi lärt oss att man måste navigera även när man går för motor. Att navigera är ju uppenbart när man seglar, men när man går för motor så lyckades iaf jag glömma den lilla detaljen..
/Ulf - en erfarenhet rikare..
Snabb segelbåt, och trånga sund, men inte samtidigt..
En Hobie-Cat ska enligt uppgift toppa över 20 knop.. Vårt rekord med Maxi 77:an är 6.7 knop... Och efter vår korta provtur med Hobie-Cat:en så måste vi ju erkänna att det är otroligt roligt, men jätteblött :-))
En bild på Tjuvholmssundet som vi faktiskt seglade genom (se tidigare inlägg..).
Och då kan man ju inte vara annat än nöjd :-) Även om det bara gick ungefär 2 knop..
/Ulf
En bild på Tjuvholmssundet som vi faktiskt seglade genom (se tidigare inlägg..).
Och då kan man ju inte vara annat än nöjd :-) Även om det bara gick ungefär 2 knop..
/Ulf
Slutsatser
Om det blåser i häcken så är det svårt att dra sig ut till ankaret - tack för hjälpen Ingrid och Monica och du som dök upp på bryggan.
Om det blåser ganska hårt så ska man välja ett mindre segel, för det lutar så fantastiskt mycket annars.
Jag trodde reva betydde att ta ner seglen, men tydligen beskriver det även något man gör för att minska segelytan på Storseglet. Något man bör göra när det blåser mycket för då lutar det mindre.
Man kan luta otroligt mycket utan att välta.
Man kan krångla väldigt mycket och länge innan seglen är nere.
Man kan få dra länge innan motorn startar.
Slutligen - man lär sig alltid något av att prova
/S - ont i varje muskel och galet trött
Om det blåser ganska hårt så ska man välja ett mindre segel, för det lutar så fantastiskt mycket annars.
Jag trodde reva betydde att ta ner seglen, men tydligen beskriver det även något man gör för att minska segelytan på Storseglet. Något man bör göra när det blåser mycket för då lutar det mindre.
Man kan luta otroligt mycket utan att välta.
Man kan krångla väldigt mycket och länge innan seglen är nere.
Man kan få dra länge innan motorn startar.
Slutligen - man lär sig alltid något av att prova
/S - ont i varje muskel och galet trött
Skepp ohoj, oj, oj, oj, oj! Ensamsegling...
Jahapp, så var det dags. Jag hade förberett mig mentalt i flera dagar och tänkt igenom vad och hur jag ska göra och i vilken ordning flera gånger om. Ulf jobbar och Daniel ville gärna åka med ut och testa segling. Självklart, men eftersom han redan var ute i Klubbviken skulle jag gå ut själv och plocka upp honom där för hjälp att gå i land på Liggskär - och så sällskap förstås!
Tänkte komma ut vid 8, men var lite seg och hade glömt grejor så vid 10 var allt instuvat i båten och seglen fästade och det var dags att gå ut. Det gick över förväntan att få igång motoreländet (den heter så, utombordaren, eftersom den trasslat) och jag hittade snabbt precis rätt kurs för att sätta segel. Storseglet gick bra, även om jag fick korrigera rodret några gånger. Genuan gick också bra - trodde jag tills jag såg att en liten snörstump från det fastnat i luckan. När jag lossat den insåg jag att båten svängt och inte alls var på väg ut mellan ostpricken och västpricken utan på tvären på väg mot land. Aj. Grejade med motorn för att komma på rätt kurs och ser att seglet inte sitter fast i luckan - men inte heller i skotet längre utan fladdrar omkring. Här tror jag att jag i något ljust ögonblick lyckats slå av motorn i tron att jag gick för segel och ett ännu ljusare ögonblick får mig att starta den igen och sedan lyckas jag hala Genuan - i vattnet visserligen, men dock. Backar ur mot djupare vatten och bestämmer mig för att prova ta mig ut med motor, utan att hala Storseglet. Fäster rodret igen och försöker ta upp Genuan ur vattnet. Just när jag böjer mig ner kommer bommen farande, den har lossnat från "vaddenuheterdärmanspännermeddenrödatampen" och tackar min lyckliga stjärna för att jag inte hamnade i vattnet och båten på land...fast då hade vi iaf fått tag i den... Hjärtat hann hoppa upp och ner mot halsgropen ett antal gånger och jag fick mig några nya tjusiga blåmärken på benen och matchande rivmärken på armarna. Ingen överraskning direkt.
Nåväl, ut mellan prickarna och upp i vindögat och så på det igen! Denna gång gick det bättre och jag styr ut mellan Gråsjälören och Stensborg. GPSen vill inte starta och jag lyckas leta rätt på den gamla som dock oxå har lågt batteri. Nya batterier återfinns inom räckhåll för ensamseglaren och jag får igång den och kan konstatera att det går väl en 2-3 knop sådär. För segel. Det räcker bra just nu. Efter en stund får jag iaf resignera till motor innan jag på nytt får vind i passagen mellan Sandön och Svartöstan. Segel igen och god fart gör att jag äntligen lyckas få upp motorn med hjälp av den lilla block-och-taljalösningen vi satt dit. Vid kranarna kommer grabbarna forsande och Daniel kliver ombord. Efter första förvirringen där han bestämt hävdar att jag styr åt fel håll jämfört med vart vi ska får han hjälpa till att slå och utbrister förtjust (tänk på att han är tonåring!) att "Det är mycket roligare att segla än att åka motorbåt!" Härligt, grabben har fattat grejen direkt, precis som jag trodde och hoppades på.
I höjd med Altappen har han greppat det här med att slå och vi jobbar på bra tillsammans i en ständigt vridande vind. Plötsligt utbrister han "Nu går det fort mamma!" och vi tittar på GPSen och ser den ticka uppåt....6,2...6,3...6,5...6,4....6,3...6,5....6,6....6,7!
Nytt hastighetsrekord för oss! Det lutar rätt rejält oxå och det var han inte riktigt beredd på men anpassar sig snabbt. 6,7 knop motsvarar hisnande 12,4 km/h.
På väg in mot Liggskär har vi en segelbåt bakom oss som går betydligt snabbare än vi och vi bestämmer oss för en lov för att låta dem gå in först och kanske slippa stressen av att ha någon bakom när vi ska försöka lägga till. Vi lyckas reva seglen precis som planerat och går lugnt och försiktigt för motor in mot hamnen. Väl inne genom serpentinen (Liggskär ligger väldigt skyddat för vågor med stenpirar åt alla håll) styr jag in mot bryggan och ser att jag hamnar fel och försöker byta plan men tror inte att jag fixar att gå runt till andra sidan utan försöker backa och ta om och..."det är bara 1,5 m djupt här" hojtar Daniel och jag får lite adrenalin igen (som att jag inte haft nog av det tidigare!). Ok, nya försök med motor fram och back och släpper till slut ut ankaret där jag hoppas att det kan vara. Bryggrannen (på platsen jag siktar på) är ute i gummibåten och jag ber honom om hjälp. Vid det här laget har även en man på bryggan anslutit och de uppmanar mig att bara styra mot bryggan så löser vi ankaret sedan. Fast de blir nog inte helt imponerade när jag lägger i backen flera meter från bryggan så vi inte når in. Daniel väntar i fören med förtöjningstamparna och vid nästa försök kommer vi in utan att ramma bryggan. Stort tack till Johan i gummibåten (som rodde ut vårt ankare) och Per på bryggan.
Ulf och Vilma kom ut på kvällen och tittade till oss och vi har även hunnit träffa Britt-Marie och Bengt från Härnösand och fått kika på deras alldeles fantastiskt fina båt, en Hanse på 37 fot som är några år ;-) yngre än vår skuta. Origoköket har fått bekänna färg och vi lyckades sno ihop biffar med makaroner till middag. Kvällen avslutades med ost, vin och jordgubbar hos Ingrid tillsammans med Monica och Peter. Jag kan förmodligen vänja mig vid brygglivet...bara jag lär mig lägga till.
Daniel sover ännu men jag ska ordna frukost och tänka igenom hur vi tar oss ut härifrån idag. Vi har sovit gott, men det låter och rör på sig en hel del. Det är 12 grader och nordlig vind så det är inget badväder direkt, men det ska visst bli bättre framåt onsdag sa en man på bryggan. Jag har inte alls hunnit kolla. Jag har tyvärr inte kabeln till datorn med så jag kan lägga ut bilder men det får komma senare. Bredband ombord känns lyxigt :-)
Så, det var "the latest news from aboard Monea". Fortsättning följer.
/Siw och Daniel
Tänkte komma ut vid 8, men var lite seg och hade glömt grejor så vid 10 var allt instuvat i båten och seglen fästade och det var dags att gå ut. Det gick över förväntan att få igång motoreländet (den heter så, utombordaren, eftersom den trasslat) och jag hittade snabbt precis rätt kurs för att sätta segel. Storseglet gick bra, även om jag fick korrigera rodret några gånger. Genuan gick också bra - trodde jag tills jag såg att en liten snörstump från det fastnat i luckan. När jag lossat den insåg jag att båten svängt och inte alls var på väg ut mellan ostpricken och västpricken utan på tvären på väg mot land. Aj. Grejade med motorn för att komma på rätt kurs och ser att seglet inte sitter fast i luckan - men inte heller i skotet längre utan fladdrar omkring. Här tror jag att jag i något ljust ögonblick lyckats slå av motorn i tron att jag gick för segel och ett ännu ljusare ögonblick får mig att starta den igen och sedan lyckas jag hala Genuan - i vattnet visserligen, men dock. Backar ur mot djupare vatten och bestämmer mig för att prova ta mig ut med motor, utan att hala Storseglet. Fäster rodret igen och försöker ta upp Genuan ur vattnet. Just när jag böjer mig ner kommer bommen farande, den har lossnat från "vaddenuheterdärmanspännermeddenrödatampen" och tackar min lyckliga stjärna för att jag inte hamnade i vattnet och båten på land...fast då hade vi iaf fått tag i den... Hjärtat hann hoppa upp och ner mot halsgropen ett antal gånger och jag fick mig några nya tjusiga blåmärken på benen och matchande rivmärken på armarna. Ingen överraskning direkt.
Nåväl, ut mellan prickarna och upp i vindögat och så på det igen! Denna gång gick det bättre och jag styr ut mellan Gråsjälören och Stensborg. GPSen vill inte starta och jag lyckas leta rätt på den gamla som dock oxå har lågt batteri. Nya batterier återfinns inom räckhåll för ensamseglaren och jag får igång den och kan konstatera att det går väl en 2-3 knop sådär. För segel. Det räcker bra just nu. Efter en stund får jag iaf resignera till motor innan jag på nytt får vind i passagen mellan Sandön och Svartöstan. Segel igen och god fart gör att jag äntligen lyckas få upp motorn med hjälp av den lilla block-och-taljalösningen vi satt dit. Vid kranarna kommer grabbarna forsande och Daniel kliver ombord. Efter första förvirringen där han bestämt hävdar att jag styr åt fel håll jämfört med vart vi ska får han hjälpa till att slå och utbrister förtjust (tänk på att han är tonåring!) att "Det är mycket roligare att segla än att åka motorbåt!" Härligt, grabben har fattat grejen direkt, precis som jag trodde och hoppades på.
I höjd med Altappen har han greppat det här med att slå och vi jobbar på bra tillsammans i en ständigt vridande vind. Plötsligt utbrister han "Nu går det fort mamma!" och vi tittar på GPSen och ser den ticka uppåt....6,2...6,3...6,5...6,4....6,3...6,5....6,6....6,7!
Nytt hastighetsrekord för oss! Det lutar rätt rejält oxå och det var han inte riktigt beredd på men anpassar sig snabbt. 6,7 knop motsvarar hisnande 12,4 km/h.
På väg in mot Liggskär har vi en segelbåt bakom oss som går betydligt snabbare än vi och vi bestämmer oss för en lov för att låta dem gå in först och kanske slippa stressen av att ha någon bakom när vi ska försöka lägga till. Vi lyckas reva seglen precis som planerat och går lugnt och försiktigt för motor in mot hamnen. Väl inne genom serpentinen (Liggskär ligger väldigt skyddat för vågor med stenpirar åt alla håll) styr jag in mot bryggan och ser att jag hamnar fel och försöker byta plan men tror inte att jag fixar att gå runt till andra sidan utan försöker backa och ta om och..."det är bara 1,5 m djupt här" hojtar Daniel och jag får lite adrenalin igen (som att jag inte haft nog av det tidigare!). Ok, nya försök med motor fram och back och släpper till slut ut ankaret där jag hoppas att det kan vara. Bryggrannen (på platsen jag siktar på) är ute i gummibåten och jag ber honom om hjälp. Vid det här laget har även en man på bryggan anslutit och de uppmanar mig att bara styra mot bryggan så löser vi ankaret sedan. Fast de blir nog inte helt imponerade när jag lägger i backen flera meter från bryggan så vi inte når in. Daniel väntar i fören med förtöjningstamparna och vid nästa försök kommer vi in utan att ramma bryggan. Stort tack till Johan i gummibåten (som rodde ut vårt ankare) och Per på bryggan.
Ulf och Vilma kom ut på kvällen och tittade till oss och vi har även hunnit träffa Britt-Marie och Bengt från Härnösand och fått kika på deras alldeles fantastiskt fina båt, en Hanse på 37 fot som är några år ;-) yngre än vår skuta. Origoköket har fått bekänna färg och vi lyckades sno ihop biffar med makaroner till middag. Kvällen avslutades med ost, vin och jordgubbar hos Ingrid tillsammans med Monica och Peter. Jag kan förmodligen vänja mig vid brygglivet...bara jag lär mig lägga till.
Daniel sover ännu men jag ska ordna frukost och tänka igenom hur vi tar oss ut härifrån idag. Vi har sovit gott, men det låter och rör på sig en hel del. Det är 12 grader och nordlig vind så det är inget badväder direkt, men det ska visst bli bättre framåt onsdag sa en man på bryggan. Jag har inte alls hunnit kolla. Jag har tyvärr inte kabeln till datorn med så jag kan lägga ut bilder men det får komma senare. Bredband ombord känns lyxigt :-)
Så, det var "the latest news from aboard Monea". Fortsättning följer.
/Siw och Daniel
