Skepp ohoj, oj, oj, oj, oj! Ensamsegling...
Jahapp, så var det dags. Jag hade förberett mig mentalt i flera dagar och tänkt igenom vad och hur jag ska göra och i vilken ordning flera gånger om. Ulf jobbar och Daniel ville gärna åka med ut och testa segling. Självklart, men eftersom han redan var ute i Klubbviken skulle jag gå ut själv och plocka upp honom där för hjälp att gå i land på Liggskär - och så sällskap förstås!
Tänkte komma ut vid 8, men var lite seg och hade glömt grejor så vid 10 var allt instuvat i båten och seglen fästade och det var dags att gå ut. Det gick över förväntan att få igång motoreländet (den heter så, utombordaren, eftersom den trasslat) och jag hittade snabbt precis rätt kurs för att sätta segel. Storseglet gick bra, även om jag fick korrigera rodret några gånger. Genuan gick också bra - trodde jag tills jag såg att en liten snörstump från det fastnat i luckan. När jag lossat den insåg jag att båten svängt och inte alls var på väg ut mellan ostpricken och västpricken utan på tvären på väg mot land. Aj. Grejade med motorn för att komma på rätt kurs och ser att seglet inte sitter fast i luckan - men inte heller i skotet längre utan fladdrar omkring. Här tror jag att jag i något ljust ögonblick lyckats slå av motorn i tron att jag gick för segel och ett ännu ljusare ögonblick får mig att starta den igen och sedan lyckas jag hala Genuan - i vattnet visserligen, men dock. Backar ur mot djupare vatten och bestämmer mig för att prova ta mig ut med motor, utan att hala Storseglet. Fäster rodret igen och försöker ta upp Genuan ur vattnet. Just när jag böjer mig ner kommer bommen farande, den har lossnat från "vaddenuheterdärmanspännermeddenrödatampen" och tackar min lyckliga stjärna för att jag inte hamnade i vattnet och båten på land...fast då hade vi iaf fått tag i den... Hjärtat hann hoppa upp och ner mot halsgropen ett antal gånger och jag fick mig några nya tjusiga blåmärken på benen och matchande rivmärken på armarna. Ingen överraskning direkt.
Nåväl, ut mellan prickarna och upp i vindögat och så på det igen! Denna gång gick det bättre och jag styr ut mellan Gråsjälören och Stensborg. GPSen vill inte starta och jag lyckas leta rätt på den gamla som dock oxå har lågt batteri. Nya batterier återfinns inom räckhåll för ensamseglaren och jag får igång den och kan konstatera att det går väl en 2-3 knop sådär. För segel. Det räcker bra just nu. Efter en stund får jag iaf resignera till motor innan jag på nytt får vind i passagen mellan Sandön och Svartöstan. Segel igen och god fart gör att jag äntligen lyckas få upp motorn med hjälp av den lilla block-och-taljalösningen vi satt dit. Vid kranarna kommer grabbarna forsande och Daniel kliver ombord. Efter första förvirringen där han bestämt hävdar att jag styr åt fel håll jämfört med vart vi ska får han hjälpa till att slå och utbrister förtjust (tänk på att han är tonåring!) att "Det är mycket roligare att segla än att åka motorbåt!" Härligt, grabben har fattat grejen direkt, precis som jag trodde och hoppades på.
I höjd med Altappen har han greppat det här med att slå och vi jobbar på bra tillsammans i en ständigt vridande vind. Plötsligt utbrister han "Nu går det fort mamma!" och vi tittar på GPSen och ser den ticka uppåt....6,2...6,3...6,5...6,4....6,3...6,5....6,6....6,7!
Nytt hastighetsrekord för oss! Det lutar rätt rejält oxå och det var han inte riktigt beredd på men anpassar sig snabbt. 6,7 knop motsvarar hisnande 12,4 km/h.
På väg in mot Liggskär har vi en segelbåt bakom oss som går betydligt snabbare än vi och vi bestämmer oss för en lov för att låta dem gå in först och kanske slippa stressen av att ha någon bakom när vi ska försöka lägga till. Vi lyckas reva seglen precis som planerat och går lugnt och försiktigt för motor in mot hamnen. Väl inne genom serpentinen (Liggskär ligger väldigt skyddat för vågor med stenpirar åt alla håll) styr jag in mot bryggan och ser att jag hamnar fel och försöker byta plan men tror inte att jag fixar att gå runt till andra sidan utan försöker backa och ta om och..."det är bara 1,5 m djupt här" hojtar Daniel och jag får lite adrenalin igen (som att jag inte haft nog av det tidigare!). Ok, nya försök med motor fram och back och släpper till slut ut ankaret där jag hoppas att det kan vara. Bryggrannen (på platsen jag siktar på) är ute i gummibåten och jag ber honom om hjälp. Vid det här laget har även en man på bryggan anslutit och de uppmanar mig att bara styra mot bryggan så löser vi ankaret sedan. Fast de blir nog inte helt imponerade när jag lägger i backen flera meter från bryggan så vi inte når in. Daniel väntar i fören med förtöjningstamparna och vid nästa försök kommer vi in utan att ramma bryggan. Stort tack till Johan i gummibåten (som rodde ut vårt ankare) och Per på bryggan.
Ulf och Vilma kom ut på kvällen och tittade till oss och vi har även hunnit träffa Britt-Marie och Bengt från Härnösand och fått kika på deras alldeles fantastiskt fina båt, en Hanse på 37 fot som är några år ;-) yngre än vår skuta. Origoköket har fått bekänna färg och vi lyckades sno ihop biffar med makaroner till middag. Kvällen avslutades med ost, vin och jordgubbar hos Ingrid tillsammans med Monica och Peter. Jag kan förmodligen vänja mig vid brygglivet...bara jag lär mig lägga till.
Daniel sover ännu men jag ska ordna frukost och tänka igenom hur vi tar oss ut härifrån idag. Vi har sovit gott, men det låter och rör på sig en hel del. Det är 12 grader och nordlig vind så det är inget badväder direkt, men det ska visst bli bättre framåt onsdag sa en man på bryggan. Jag har inte alls hunnit kolla. Jag har tyvärr inte kabeln till datorn med så jag kan lägga ut bilder men det får komma senare. Bredband ombord känns lyxigt :-)
Så, det var "the latest news from aboard Monea". Fortsättning följer.
/Siw och Daniel
Tänkte komma ut vid 8, men var lite seg och hade glömt grejor så vid 10 var allt instuvat i båten och seglen fästade och det var dags att gå ut. Det gick över förväntan att få igång motoreländet (den heter så, utombordaren, eftersom den trasslat) och jag hittade snabbt precis rätt kurs för att sätta segel. Storseglet gick bra, även om jag fick korrigera rodret några gånger. Genuan gick också bra - trodde jag tills jag såg att en liten snörstump från det fastnat i luckan. När jag lossat den insåg jag att båten svängt och inte alls var på väg ut mellan ostpricken och västpricken utan på tvären på väg mot land. Aj. Grejade med motorn för att komma på rätt kurs och ser att seglet inte sitter fast i luckan - men inte heller i skotet längre utan fladdrar omkring. Här tror jag att jag i något ljust ögonblick lyckats slå av motorn i tron att jag gick för segel och ett ännu ljusare ögonblick får mig att starta den igen och sedan lyckas jag hala Genuan - i vattnet visserligen, men dock. Backar ur mot djupare vatten och bestämmer mig för att prova ta mig ut med motor, utan att hala Storseglet. Fäster rodret igen och försöker ta upp Genuan ur vattnet. Just när jag böjer mig ner kommer bommen farande, den har lossnat från "vaddenuheterdärmanspännermeddenrödatampen" och tackar min lyckliga stjärna för att jag inte hamnade i vattnet och båten på land...fast då hade vi iaf fått tag i den... Hjärtat hann hoppa upp och ner mot halsgropen ett antal gånger och jag fick mig några nya tjusiga blåmärken på benen och matchande rivmärken på armarna. Ingen överraskning direkt.
Nåväl, ut mellan prickarna och upp i vindögat och så på det igen! Denna gång gick det bättre och jag styr ut mellan Gråsjälören och Stensborg. GPSen vill inte starta och jag lyckas leta rätt på den gamla som dock oxå har lågt batteri. Nya batterier återfinns inom räckhåll för ensamseglaren och jag får igång den och kan konstatera att det går väl en 2-3 knop sådär. För segel. Det räcker bra just nu. Efter en stund får jag iaf resignera till motor innan jag på nytt får vind i passagen mellan Sandön och Svartöstan. Segel igen och god fart gör att jag äntligen lyckas få upp motorn med hjälp av den lilla block-och-taljalösningen vi satt dit. Vid kranarna kommer grabbarna forsande och Daniel kliver ombord. Efter första förvirringen där han bestämt hävdar att jag styr åt fel håll jämfört med vart vi ska får han hjälpa till att slå och utbrister förtjust (tänk på att han är tonåring!) att "Det är mycket roligare att segla än att åka motorbåt!" Härligt, grabben har fattat grejen direkt, precis som jag trodde och hoppades på.
I höjd med Altappen har han greppat det här med att slå och vi jobbar på bra tillsammans i en ständigt vridande vind. Plötsligt utbrister han "Nu går det fort mamma!" och vi tittar på GPSen och ser den ticka uppåt....6,2...6,3...6,5...6,4....6,3...6,5....6,6....6,7!
Nytt hastighetsrekord för oss! Det lutar rätt rejält oxå och det var han inte riktigt beredd på men anpassar sig snabbt. 6,7 knop motsvarar hisnande 12,4 km/h.
På väg in mot Liggskär har vi en segelbåt bakom oss som går betydligt snabbare än vi och vi bestämmer oss för en lov för att låta dem gå in först och kanske slippa stressen av att ha någon bakom när vi ska försöka lägga till. Vi lyckas reva seglen precis som planerat och går lugnt och försiktigt för motor in mot hamnen. Väl inne genom serpentinen (Liggskär ligger väldigt skyddat för vågor med stenpirar åt alla håll) styr jag in mot bryggan och ser att jag hamnar fel och försöker byta plan men tror inte att jag fixar att gå runt till andra sidan utan försöker backa och ta om och..."det är bara 1,5 m djupt här" hojtar Daniel och jag får lite adrenalin igen (som att jag inte haft nog av det tidigare!). Ok, nya försök med motor fram och back och släpper till slut ut ankaret där jag hoppas att det kan vara. Bryggrannen (på platsen jag siktar på) är ute i gummibåten och jag ber honom om hjälp. Vid det här laget har även en man på bryggan anslutit och de uppmanar mig att bara styra mot bryggan så löser vi ankaret sedan. Fast de blir nog inte helt imponerade när jag lägger i backen flera meter från bryggan så vi inte når in. Daniel väntar i fören med förtöjningstamparna och vid nästa försök kommer vi in utan att ramma bryggan. Stort tack till Johan i gummibåten (som rodde ut vårt ankare) och Per på bryggan.
Ulf och Vilma kom ut på kvällen och tittade till oss och vi har även hunnit träffa Britt-Marie och Bengt från Härnösand och fått kika på deras alldeles fantastiskt fina båt, en Hanse på 37 fot som är några år ;-) yngre än vår skuta. Origoköket har fått bekänna färg och vi lyckades sno ihop biffar med makaroner till middag. Kvällen avslutades med ost, vin och jordgubbar hos Ingrid tillsammans med Monica och Peter. Jag kan förmodligen vänja mig vid brygglivet...bara jag lär mig lägga till.
Daniel sover ännu men jag ska ordna frukost och tänka igenom hur vi tar oss ut härifrån idag. Vi har sovit gott, men det låter och rör på sig en hel del. Det är 12 grader och nordlig vind så det är inget badväder direkt, men det ska visst bli bättre framåt onsdag sa en man på bryggan. Jag har inte alls hunnit kolla. Jag har tyvärr inte kabeln till datorn med så jag kan lägga ut bilder men det får komma senare. Bredband ombord känns lyxigt :-)
Så, det var "the latest news from aboard Monea". Fortsättning följer.
/Siw och Daniel
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Alltså Siw du är helt fantastisk, att du vågar och dessutom lyckas! :-) Blir helt adrenalinisk bara av att läsa om bravaden. Jag vill fortfarande följa med nån gång. :-)
Trackback
